2012-05-20

Himmelfärd till Västervik - Intervju med en klappande, manisk Erik Grandelius

En skånsktalande herre vid namn Erik Grandelius ringde häromveckan för att anmäla sin ankomst till Norrköping. Det lät grötigt och slaffsigt (som skåningar oftast tycks göra) när han nästintill förvirrat men bestämt la fram sin begäran om att få "göra" Västervik och Norrköping. Ovetande om vad det egentligen betyder att bjuda hem en hätsk "tänkare" till sin bostad så hörsammade jag hans begäran och bjöd in honom till min boning.

Herrn anlände torsdag kväll och planering utav helgen påbörjades samtidigt som vi lät en ofattbart värdelös film vid namn "John Carter" som uppbringade rastlösa indicier i både kropp och själ gå i bakgrunden. Nyturerna i form utav power-boulders på Råsklippan utnämndes som starka kandidater för ett hedersbesök utav oss taggade klättrare inför fredagen.

Fredag


Jag, Jimmy "skogshuggar'n" Karlsson och Erik begav oss mot Råsklippan med högmod i sinnet. "Dead men tell no tale" och  "Perdita Durango" stod på schemat.

Erik värmde upp genom att styla inför ett gäng medelålders repklättrare. Ouppfostrat och respektlöst  solade han en led som dom jobbat på under dagen vilket ledde till stående ovationer och imponerade, hänförda utrop. Själv stod jag och tittade på den ivrige ynglingen och skakade på huvudet.

"Dead men tell no tale" är i praktiken en enmovare från en stor pinch med höger hand och ett skick till en bra list i en spricka med vänster hand. Om jag säger att stora pinchar är något utav en illvillig fiende till mig så skulle jag ljuga röven av mig. Halvt uppvärmd så kände jag på cruxmovet och utan att göra det tänkte jag att det skulle gå om jag bara klämde lite extra. Och visst gjorde det det. Problemet gick ner på första länkförsöket och min dåliga hud från Ågelsjön dagen innan var nöjd. Erik ville inte vara sämre och skickade en kort stund senare.

"Perdita Durango" såg snäppet vassare ut. I mitten utav problemet finns ett hål som man jammar i. För att frambringa lite respekt i Erik så drog jag några enarmare i jammet för att känna efter hur bra det var. Efteråt kände jag mig lika pinsam som Erik borde gjort efter sin solotur.

Moven jobbades in relativt snabbt och jag gjorde en favorit i repris och rev av problemet på första länkförsöket. Erik såg lite nervös ut och föll ett gäng gånger på det långa skicket från jammet. Efter att ha hittat en crimp i mitten utav skicket som gav honom lite mer drag så fick även han problemet gjort.

Båda problemen visade sig bjuda på högkvalitativa moves och rekommenderas starkt. Eloge till FA:isterna.

På kvällen vankas det inflyttningsfest. Mångårig erfarenhet utav alkoholförtäring sa mig att whiskeyn tordes lämnas hemma. Jag lyssnade halvt om halvt på min erfarenhet och tog med mig en nästintill tom flaska och klarade mig därmed någorlunda ifrån baksmälla. Erik, relativt ny inom ämnet, klarade sig förvånansvärt bra och peakade tidigt och lät fyllan plana ut inför hemgång. Så här i efterhand så verkar han inte ha skrämt någon alltför mycket med sitt högljudda artikulerande.

Lördag


Jag och Erik vaknar upp pigga och muntra. Erik börjar maniskt klappa händerna i takt.

Solstadström utnämns som mål och vi beger oss ut i god tid.

Fyra timmar senare hittar vi blocket... Efter en lång bilfärd och en två timmar lång vandring i skogarna kring Solstadström är vi båda slitna. Koordinaterna på 27crags visade sig vara en aning missvisande men tack vare tre telefonsamtal till en tålmodig Stefan Rasmussen så hittar vi blocket.

"Awake the unkind" blur huvudmålet. Bara genom att titta på problemet så insåg vi att dagens mål skulle sitta Erik som handen i handsken till skillnad från gårdagen. Efter ett riktigt bra flash-försök och beta-klurande så blir det hans tur att skicka på första länkförsöket. Själv gjorde jag cruxmoven på andra försöket, letade beta på ett lite enklare move som innefattade kontroll på höfterna och gav till slut upp när jag insåg att min hud inte pallade trycket. Jag nöjde mig med att göra den i två delar och tänkte att jag ville ha en chans på Tunablocket om "Frost" skulle visa sig vara lika fin i verkligheten som på film.

Väl på Tunablocket så hade klockan skenat iväg och våra magar skrek efter mat. "Frost" visade sig vara ett riktigt morfo-problem där både jag och Erik tycktes sakna ungefär fem centimeters reach för att ha en chans denna sena kväll. Vi gjorde något enklare problem i form utav en travers ut till en arete och lite compression bara för att inte känna att bilfärden dit skulle vara i onödan.

På kvällen börjar Erik maniskt klappa händerna i takt.

Söndag


Mina fingertoppar ser ut som gegga. Erik klappar maniskt händerna i takt.

Jag, Jimmy och Erik gör en kortare tur ut till Jimmykarlssons "Rhinostone" och Erik skickar i god stil efter ett tappert flashförsök och en stunds betaletande.

Nästa problem på schemat blir min egen skapelse "Piff, Puff och Lappugglan".

"Det här är ju för fan det hårdaste problemet under helgen", skriker Erik och ger upp då han snabbt inser att hans "guns" kanske måste bättras på.

Nu har han åkt hem och det är obehagligt tyst i lägenheten. Helgen med den desorienterade skåningen känns så här i efterhand obehagligt surrealistisk med dess hätska tempo och de snurriga konversationerna som präglat vår dödtid.

En hyllning till Stefan


Under helgen har det bara besökts nya områden som Stefan Rasmussen hittat. En hyllning till denne envise upptäckare som hittar boulders lika ofta som en cynsik man som jag själv hittar fel på folk tordes vara på sin plats. Den brinnande passion denne man har för boulderingen i Sverige är ofattbar och har skänkt oss flertalet trevliga stunder på hans skapelser. Hatten av för dig Stefan!

Intervju med Erik Grandelius


Jag bestämde mig för att göra en kort intervju med Erik då detta är en man med väldigt många och något annorlunda åsikter. Jag vill starkt påpeka att detta är hans egna och endast hans åsikter som följer nedan. Jag tar gravt avstånd ifrån hans snärjda och ibland förvirrande tankegångar och om någon har åsikter om hans åsikter så bör dessa riktas direkt mot honom.


Låt oss hörsamma dina åsikter om det könsneutrala uttrycket "hen"


Det finns ett behov av att kunna uttrycka ett personligt pronomen könsneutralt... Öh framför allt i text då man inte orkar skriva han/hon. Däremot låter det töntigt när man säger det. Dessutom så kan man i många sammanhang använda den/dens på ett tillfredsställande sätt. Möjligen är "bitch-nigguh" ett bättre alternativ för ett könsneutralt personligt pronomen.

Okej... Eh... Har kost och logi varit herrn tillfreds över helgen?


Den har i stora drag varit tillfredsställande. Man kanske dock bör beakta att två delkomponenter inte bör ha samma utseende eller konsistens. Jag var även missnöjd över snabbkaffet som levererades på fredag morgon men espresson som följde dagarna därpå kompenserade upp det hela. För övrigt var jag nöjd.

Över till lite klättring... Vad betyder "The Hood" för dig?


Det betyder inte ett skit. För mig symboliserar det en grupp bortskämda medelklass amerikanska proffsklättrares naiva försök att skapa sig en gruppidentitet när dom själva totalt saknar personlighet. När jag ser filmer som "Schengen Files" fylls jag av avsmak och får allvarliga funderingar på att slutgiltigt ge upp klättring. Det är ett patetiskt försök att identifiera sig med en gangsterkultur som dom i själva verket inte vet ett piss om. Klättrare som Daniel Woods och Paul Robinson gör mig orolig över vart klätterkulturen är på väg. Det är en enorm skillnad från idag och 80-talsklättrare då de ledande klättrarna hade färgstarka personligheter och åsikter till skillnad från dagens bortskämda, bleka medelklasskids.

Vad identifierar du dig med då?


Kanske vi bara måste inse att vi är komplexa individer som får sitt värde i sina personliga egenheter och inte genom hur man konformistiskt ansluter sig till, av media, konstruerade schablonbilder.

Vad fick du för intryck utav Sammy Dahlman över helgen?


Han är en gammal man i en relativt ung mans kropp. En gammal, bitter och cynisk man. Vanligtvis är det min morfar som droppar kommentarer såsom: "Det går ju inte lyssna på musiken på radio nu för tiden", eller, "Det sköna med att åka bil är att komma fram". Dock är han en generös värd och en öm älskare och sitter inne med en respektingivande samling animeserier.

Tack. Nu till ett lite mer känsligt område... Vilken grad skulle "Awake the unkind" haft om den legat i Kjuge?


Det är svårt att uppskatta eftersom där inte finns några problem med lika bra grepp. Generellt sett så har jag svårt att förstå att en klättrare som Guntram Jörg som har haft möjlighet att klättra på så många olika ställen och således bör ha en bättre uppfattning om grader än någon i Sverige, kan bete sig så oansvarigt när han graderar en nytur i Sverige. Det känns lite som ett hån mot oss lokala klättrare. Rasmussen kan ju ursäktas då han inte reser så mycket. Det är faktiskt irriterande när man sitter i bil i två timmar och gör problemet på andra försöket.

Om man struntar i graderna som tyvärr ofta hamnar i centrum och skapar onödiga debatter som oftast slutar fruktlöst, hur ser du då på klättringen över helgen?


Det har varit en rolig helg med många problem i gott sällskap, för det mesta. Oväntat att det går att klättra så bra i mitten av maj. Framför allt har det varit roligt att klättra problemen kring Norrköping, Rhinostone framför allt. Lappugglan var för jävla hård. Dessutom har vi ju hunnit med mycket bra anime och blivit fulla på fest. Jag känner att jag har fått ett djupare perspektiv på livet.

Vad tycker du om att jag tycker att du borde träna upp dina "guns" lite mer.


Det är inget mot vad du borde göra med rörligheten i dina höfter.












39 kommentarer:

Anonym sa...

Detta var fanimej det roligaste jag läst på en klätterblogg någonsin! Sluta aldrig filosofera!

Anonym sa...

"Det är faktiskt irriterande när man sitter i bil i två timmar och gör problemet på andra försöket."

Och DÄR försvan respekten för Grandelius.

Anonym sa...

Jag forstår helt klart irritationen med att köra bil i flera timmar för att bara få klättra i 10 minuter.

Anonym sa...

Bitch-nigguh please!

Det gör man ju varje dag. Alltså kör mer bil än klättrar.

I de fall där det inte är så är problemet att du klättrar för lite. Om du klättrat lika mycket som normala människor hade du förbrukat din lokala klättring för länge sedan och således spenderat din tid i en bil som vanligt folk.

Anonym sa...

Jo, man borde faktiskt få skriftlig garanti på att graderna håller. Annars skulle det kunna ju bli så att man sitter massa timmar av sitt klätterliv i bilen enkom för att klättra problem likxom. Gradkåt jag? Neeeeej!

Anonym sa...

Om alla skrev under med namn är det lättare att läsa. Är det Raz bakom ngra kommentarer kanske?

Linus sa...

Grandelius säger att Daniel Woods c/o är bortskämda, bleka medelklasskids. Men med uttalande som "Det är faktiskt irriterande när man sitter i bil i två timmar och gör problemet på andra försöket" placerar han sig i precis samma fack.

Arvid sa...

När Erik åker bil till problem utanför sin hemort blir han irriterad på FA pga att han inte har samma uppfattning om graden som FA. För då blir problemet värdelöst eller?! Varför inte tacka FA för ett fint problem och samtidigt ge feedback på graden på ett trevligt sätt vilket FA garanterat är intresserad av att få.

Erik kanske är allmänt frustrerad över att ingen har fixat fram mer problem med hög grad nära honom som han slipper köra bil till. Bäst är det väl om problemen dessutom passar hans klätterstil så att han är säker på att han kan göra dem.

Själv så vill jag helst av allt att någon fixar boulder problem precis utanför min dörr så att mamma kan komma förbi med choklad och bullar.

Men jag är ju bara en blek, bortskämd medelklassunge och Erik verkar ju inte alls vara en sådan.

Erik G sa...

Med min kommentar angående "the hood" ville jag egentligen adressera ett mer generellt problem där komersialseringen av klätterkulturen och klättrares uppfattning om sej själva som ett varumärke leder till en brist på genuint uttryck. Där framhåller jag Paul Robinson egenproducerade filmer som ett exempel på det problemet utan att egentligen vilja hänga ut någon personligen. Jag är själv något missnöjd med hur jag formulerade mej på den punkten.

Anonym sa...

Hade det bara varit en grad fel så hade väl inte G gått på så hårt? Och respekt till G som bad om ursäkt både här och på 8a.

Anonym sa...

Det var en lite för utförlig bashning för att komma undan med att man är något missnöjd med formuleringar.

Henke sa...

Väl rutet broder! Bästa bloggen på länge!

Anders sa...

Stackars lilla Erik som inte kom på att det finns flera områden i Västervik. Om man gör ett problem kan man ju ABSOLUT inte åka 10 min till nästa område och fortsätta bouldra.

Le Sydd sa...

Vaeremeer? Tycker inte alls det är konstigt att bli irriterad när den utlovade utmaningen uteblir - det är ju den vi söker - och graderna ska ange vilken utmaning vi kan förvänta oss.
Om man sen vill uttrycka irritationen kan man förstås välja att göra det på mer eller mindre provocerande sätt. Erik har kanske inte gjort sig känd för att välja det mindre.

Kåt på hårt sa...

Anonym aka Raz aka steve richards

Per sa...

Det första jag lägger märke till är att det finns en viss jargong i texten. En viss ironi vilket gör det svårt att avgöra om författaren menar allvar eller inte. Exempelvis verkar Grandelius beskrivning av Dahlman vara med viss humor. Kanske jag har fel. Medan hans beskrivning av the Hood är av mer allvarlig karaktär. Ganska kul tycker jag dock, och trots Grandelius bakgrund medelklass kille (antar jag), nickar jag instämmande nästan per automatik utan egentlig eftertänksamhet.
Vidare verkar ju kritiken mot graderna i Västervik vara mer allvarlig än skämtsam. Själv reagerar jag väl mest på att Jörg skulle håna oss "lokala" klättrare genom att sätta softa grader. Detta har väl tom en paranoid person svårt att tro på. Kanske är yttrandet en del av den jargong som genomsyrar hela texten tänker jag.
Men till sydende och sist så är detta bara en man som yttrar sina åsikter, även om dessa åsikter inte passar alla. Grandelius svarar bara på frågor och tycker till. Vi får ta del av vad han tycker vilket jag tycker är schysst och intressant. Däremot är jag kritisk till att som vissa websidor välja att refusera innehåll från källan. Censur kan vara bra för vuxna människor. (obs ironi)

Folk bör få yttra sig även om det är obekväma åsikter. Det är ju bara åsikter. Det är gott med yttrandefrihet, men som sagt, öppnar man truten får man räkna med respons. Precis som skett här. Mycket trevligt att se.

boulderingsthlm sa...

Jag tycker att man ska säga vad man tycker utan att det ska gnällas. Argumentera gärna emot men gnäll ej.
Sedan kan åsikter framföras på ett mer eller mindre ödmjukt vis.

//Chrille

- Bill Nilsson sa...

Menar du att man ska säga vad man tycker utan att gnälla eller att man ska säga vad man tycker och andra inte ska gnälla?

Min åsikt är att din åsikt förtjänar gnäll.

Andreas sa...

Bästa på mycket länge haha!!!Äntligen lite riv i en intervju.

Jonas Wiklund sa...

En förstklassig blog i allmänhet, tack för det!

Anonym sa...

Västervik har ju jämt varit känt för sina softa bouldergrader.

Raz blev ju hyllad som en hjälte i texten, han borde ju vara nöjd inte bitter.

Anonym sa...

Testosterone hurts!

Anonym sa...

Tack så jävla mycket grabbar, bra jobbat!!!! Nu ryker alla topos från 27crags (se 8a.nu). Ni är riktiga hjältar!

Jonas Wiklund sa...

Jag antar att det finns något bakomliggande som legat och skavt? Det är väl annars omöjligt att vara så snarstucken?

Anonym sa...

Det är Stefan som tar bort förarna inte bloggförattarna. Stefan väljer att agera istället för att kommunicera. Inte ett helt ovanligt förlopp vid konflikter. Leder ju dock sällan till något konstruktivt. Hoppas att allt löser sig.

Anonym sa...

Shit va larvigt att ta bort förarna, lättsårad karl.

Med sånt ego kan man inte ha det lätt, lite kritik får man tåla.

Anonym sa...

Jävligt synd att Stefan tagit bort förarna, det jobb han gjort for bouldering i Sverige generellt och Småland/Östergotland specifikt är guld värt, han ska ha all cred för det.

Men att ta bort förarna och bli sur för att alla inte älskar det man gjort så tycker jag är småsint. htfu!

Anonym sa...

Jisses. Det er som på dagis. Karln (Raz) blir väl hyllad här på bloggen, inte "smutskastad"? Eller är det nått jag har missat?

Anonym sa...

Tack Jens, bra jobbat!

boulderingsthlm sa...

Jens har väl inte så mycket med det här att göra?

Christer

Anonym sa...

Jag tycker också att Jens verkar ha skött detta korrekt. Stefan är en kämpe och kommer komma tillbaka och väljer väl då att gradera hårdare, då ju allt verkar bottna i detta. Men innan det kan ske får Sammy gå ut och göra en pudel.

Anonym sa...

Hej Jens!

Anonym sa...

Jag är inte så insatt i denna diskussion men jag tycker det var löjligt att klanka ner på oss nybörjarklättrare!!

/ett föredetta boulderfan

Anonym sa...

Det är jävligt fånigt att det finns så många anonyma kommentarer här. Att inte våga stå för sina åsikter är rätt lågt. Tumle

Anonym sa...

Vad tycker du då

Anonym sa...

"Nu kommer hela den svenska boulderscenen dö", det roligaste jag läst sedan "Ta tillbaka din FA och be om ursäkt".
/Martin

Daniel G sa...

Jävligt dåligt uppförande av Erik G måste jag hålla med om! Verkar också som han är avundsjuk på vissa klättare...

alex sa...

haha konceptet "att ta tillbaka en FA" är hysteriskt roligt :)

arg person: "du... det där var mitt projekt"

arrogant klättrare som ångrar sig: "ehh okej, men... då klarade jag den väl inte då".

Danne C sa...

Jag tycker att det känns lite lågt med pajkastning till höger o vänster. Det jag älskar / hatar med Bumlandet är gradernas subjektiva innehåll. Just att de är subjektiva torde vara en självklarhet för alla, pro.s som hobbyklättrare.